JENNIFER ERICSSON

såg precis en kommentar som jag fått om att jag skulle skriva lite om kärlek och mina känslor för petrus, och hur det är att ha barn när man är så ung

så jag tänkte leka lite proffsig här och skriva

Jag har väl sagt och tyckt som många  i sina yngre dar att jag inte tror på kärlek osv,  det var väl mest för att jag har väl varit tillsammans med killar, haft mina första förälskelser då man blivit hjärtekrossad och inte trott på kärlek ;)
Men den dagen jag träffade petrus, var den dagen jag insåg att kärlek finns på riktigt ;)
och idag tror jag på kärlek :D

Mina känslor för petrus är otroligt starka, jag kan inte se ett liv utan honom, kan inte se mig själv lycklig utan honom, nu har han ju gett mig världens finaste son så visst skulle jag vara lycklig om han lämnade mig, för jag har kvar det bästa!
MEN mitt liv med petrus och malcom är det finaste jag vet, jag älskar mina fina två! :)

Innan jag blev gravid så tänkte jag alltid om jag blir gravid så skulle jag behålla det..
sen när jag väl blev gravid så fick jag lite panik men sen pratade vi igenom det och det var ju självklart att vi skulle behålla det...
och även om man är ung, man kan inte veta om man kommer hålla ihop föralltid, man kanske inte har det skit bra med pengar så spelar det ingen roll! För det här barnet som vi hade skapat tillsammans övervägde allt annat.

och nu är våran ängel här! som vi har väntat och längtat, våran fina malcom!
Jag tror inte det är någon större skillnad på att vara ung förälder eller "gammal" förälder, jag menar en mamma är inget man är , det är något man bestämmer sig för att vara OAVSETT ÅLDER.

Jag valde bort mitt förra liv när jag fick reda på att jag var gravid, jag valde bort att kunna festa varje helg om jag vill, för jag kände att jag hade gjort mitt!
Jag har festat nästan varje helg i mina yngre tider och det är inget kul längre tycker jag, har vuxit ifrån det ;)

Jag föredrar nu att vara hemma med mina fina två prinsar :)
om jag och petrus vill gå på bio,gå och sola,gå och bowla TILL OCH MED gå ut och dricka med våra kompisar så har vi våra underbara föräldrar (malcoms farmor,farfar,mormor,morfar) som ställer upp när dom kan :)

men det händer ytters sällan! Men som nu förra helgen då vi åkte på kryssning för att petrus fyllde 20, så visste vi att dom fanns där och ställde upp på oss, och det känns jätte bra, bra att känna att om man VILL så kan man, kanske inte alltid men för det mesta, men som sagt det händer väldigt sällan att vi blir sugna på att gå ut och festa :)

Ja det var väl det, haha kanske blev lite mycket, nu ska vi krypa ner i soffan och kolla film, ska skala mina sura goda mandariner som jag har här framför mig och bara njuta av kvällen :)

godnatt!