JENNIFER ERICSSON

Vecka 1-  hade ingen aning om att jag var gravid

Vecka 2-  mensen var lite sen men trodde att jag skulle få den när som helst

Vecka 3-  Minns att vi var och badade i Nellys pool och jag var jätte rädd att jag skulle få mens i poolen haha, men trodde inte att jag var gravid..

Vecka 4- blev väldigt hård i magen och hade problem med att göra nummer 2 på toan ;)

Vecka 5- Nu var mensen väldigt sen och jag ringde mamma och sa att hon skulle springa och köpa ett gravidetets test och hon gjorde det, jag kissade och det blev 2 starka sträck på stickan ;) blev vädligt chokad men endå kändes det som att jag visste om att jag var gravid. Jag pratade med många i min omgivning om att jag var gravid och speciellt med petrus, vi var väldigt nervösa men tillslut kom vi fram till det bästa man kan komma fram till!,KLART VI SKA BEHÅLLA VÅRAT BARN!

Vecka 6- allt var som vanligt, mycket tankar och prat om det men annars kände jag inte så mycket.

Vecka 7-  vi gjorde första ultraljudet, jag minns att mina tårar började rinna när jag såg det lilla hjärtat slå och jag såg på petrus hur lycklig men samtidigt nervös han blev, det kändes jätte bra :)

Vecka 8-  Jag började känna att jag mådde illa lite grann, och det blev bara värre och värre för varje dag!

Vecka 9-  Varje morgon var ett helvete!, klarade inte av lukter överhuvudtaget, petrus fick inte pussa på mig eller röra vid mig, allt var jobbigt

Vecka 10- Spydde och bad till gud att det skulle gå över någongång! minns att jag hade hört att man kunde må så hela graviditeten så jag verkligen sa för mig själv att jag aldrig skulle klara det i 9 månader

Vecka 11- Gud hjälpte mig! hehe, vaknade upp en morgon och mådde inte det minsta illa, kände mig som en kung!

Vecka 12- Jag och petrus gick till barnmorskan för första gången och fick prata om allt och skrev in mig på mödravårdcentralen!

Vecka 13- Gick ut med att jag var gravid offentligt, och folk grattade oss väldigt mycket, många blev säkert chokade

Vecka 14- kändes som att alla kollade på mig i skolan, och jag började känna ett viss obehag och började tänka på om jag verkligen hade tagit rätt beslut!

Vecka 15- jag och petrus pratade mycket om det och jag kunde gripas av små ångest attacker, men han hjälpte mig och påminnde mig om att det är en oskyldig bebis som är i magen inget monster som kan förstöra nåt.

Vecka 16-  Jag började känna mig stabil igen och insåg att det verkigen var rätt beslut, mamma stöttade oss väldigt mycket, vi hade inte berättat för petrus föräldrar än för han var orolig för hur dom skulle ta det.

vecka 17- Berättade dock för petrus föräldrar att vi skulle ha barn och dom tog det jätte bra, dom blev jätte glada och det kändes ännu bättre och jag blev varje dag säkrare och säkrare.

Vecka 18- EN VÄDLIGT SPECIELL VECKA, vi gjorde vårat första ultraljud då man ser bebisen klart och tydligt, det rann tårar ( glädjetårar), allt blev verkligare, jag började känns mig lycklig på riktigt

Vecka 19-  vart jag än gick så kände jag mig så stolt ! märkte att folk kollade på min mage när jag gick på stan osv, det började ju dock verkligen synas nu att det var en liten bebis mage!

Vecka 20-  HALVS VÄGS, kände att det började närma sig nu ;) jag och mina vänner började prata myckt om att vara gravid och hur allt skulle bli när bebisen kommer :D

Vecka 21-  Började känna klart och tydligt att den sparkade och rörde på sig , helt otrolig känsla <3

Vecka 22- Ryggen började svika mig, men petrus maserade mig varje kväll och det hjälpte, ( det gör han fortfrande, maserar mig varje jävla kväll ) haha <3

Vecka 23- Hoppade av skolan helt!, kände att jag inte klarade av det samtidgt som att vara gravid med massor av hormoner och grejer

Vecka 24-  Mådde ganska dåligt över skolan, men började planera vad jag skulle läsa till sen :) och allt kändes bättre.

Vecka 25-  Petrus började känns väldigt tydligt hur bebisen sparkade och rörde sig.

Vecka 26-  Magen började växa fort och det syndes verkligen nu

Vecka 27- Jag hade mycket tankar om förlossningen, fick gå till en kurator och vi pratade om det, jag bestämde mig för att jag ville föda normalt!

Vecka 28- Började gå och mäta magen och lyssna på hjärtat på bebisen, allt var perfekt och det gjorde mig lugn

Vecka 29- Bebisen rör sig mer än vanligt, det verkligen känns vad som är en liten hand eller armbåge eller fot, ibland ser magen konstig ut och då putar förmodligen bebisen med rumpan eller kanske huvudet sticker upp, det kan se riktigt roligt ut, magen blir helt ojämn

Vecka 30- Ryggen har svikit mig totalt, jag har svullna fötter och fingrar, det klias på armarna och på fötterna, börjar känns mig väldigt trött och börjar må lite illa lite då och då, det är inte kul längre.
NU LÄNGTAR JAG MER ÄN NÅGONSIN TILLS DEN 18 MARS !