Tack <3
Hej på er!
Jag tänkte berätta lite kort och min förlossning !
Det började när jag vaknade den 22/2 av att det var blött i sängen, trodde några sekunder att jag hade kissat på mig, men när jag ställde mig upp så sipprade det vatten som rann ner för mina ben och jag väckte petrus och sa att jag trodde vattnet hade gått.
Vi ringde en barnmorska och hon sa att vi skulle åka upp och kolla :)
Så vi åt frukost osv packade klart väskan eftersom jag inte hade några värkar så kunde vi ta det lugnt, sedan ringde vi en taxi och åkte upp :)
dom undersökte mig men sa att det inte var något fostervatten utan bara en infektion? möjligtvis slem proppen som hade gått och inehöll massa vatten.
så vi åkte hem igen och det forsatte rinna vatten och då blev jag tillslut förbannad och ringde upp igen och övertygade dom om att detta var inget annat än fostervatten som rann, så vi åkte upp igen och dom kollade och precis som jag sa så var det vattnet som hade gått ;)
Jag och petrus fick ett jätte mysigt rum!
Han gick och köpte max mat och jag tog på mig sjukhus kläder, hade inte en värk på långa vägar och det känns hur skönt som helst ...
Efter cirka 3 timmar känner jag en krypandes mensverk och den blev starkare och starkare!
Efter cirka 1 timme hade mina värkar satt igång och tillslut klarade jag inte mer, så jag bad om ryggbedövning och det fick jag illa kvikt ;)
Då somnade jag cirka 2 timmar, behövdes verkligen!!
vaknade sedan av ett jävla tryck neråt i rumpan och slidan....
Så himla obekvämt och ont har jag nog aldrig haft förut, det var hemskt, och det blev bara värre och värre, jag skrek HÖGT, haha det var bara jag som hördes.. Men petrus stod brevid mig hela tiden och höll mig i handen, han var ett sånt bra stöd:)
Efter cirka en halvtimme skrek jag efter lustgas och mer bedövning, men fick bara lustgas och den hjälpte relativt bra ! (Y)
Sedan krystade jag och efter cirka en halvtimme var han ute.
Jag kan inte beskriva känslan men när dom la upp honom på mitt bröst kände jag en våg av lycka och det var det bästa jag varit med om <3
MEN en sak tänker jag inte säga som många säger, "jag skulle kunna göra om det"
Jag tänker inte sitta och ljuga och säga att "det inte gjorde ont " heller, FÖR ATT det gjorde så JÄVLA ont, och jag skulle inte kunna göra om det just nu, kanske om 1 år eller så, då jag verkligen glömt bort smärtan.
Men smärtan var värt det kan jag säga, för det är sant, han är det bästa som har hänt oss, Malcom Gustafsson <3
Det funkar inte att ladda upp bilder, varken på facebook eller här, börjar bli frustrerande!!
Jag lägger in bilder sen på honom!
Jag tänkte berätta lite kort och min förlossning !
Det började när jag vaknade den 22/2 av att det var blött i sängen, trodde några sekunder att jag hade kissat på mig, men när jag ställde mig upp så sipprade det vatten som rann ner för mina ben och jag väckte petrus och sa att jag trodde vattnet hade gått.
Vi ringde en barnmorska och hon sa att vi skulle åka upp och kolla :)
Så vi åt frukost osv packade klart väskan eftersom jag inte hade några värkar så kunde vi ta det lugnt, sedan ringde vi en taxi och åkte upp :)
dom undersökte mig men sa att det inte var något fostervatten utan bara en infektion? möjligtvis slem proppen som hade gått och inehöll massa vatten.
så vi åkte hem igen och det forsatte rinna vatten och då blev jag tillslut förbannad och ringde upp igen och övertygade dom om att detta var inget annat än fostervatten som rann, så vi åkte upp igen och dom kollade och precis som jag sa så var det vattnet som hade gått ;)
Jag och petrus fick ett jätte mysigt rum!
Han gick och köpte max mat och jag tog på mig sjukhus kläder, hade inte en värk på långa vägar och det känns hur skönt som helst ...
Efter cirka 3 timmar känner jag en krypandes mensverk och den blev starkare och starkare!
Efter cirka 1 timme hade mina värkar satt igång och tillslut klarade jag inte mer, så jag bad om ryggbedövning och det fick jag illa kvikt ;)
Då somnade jag cirka 2 timmar, behövdes verkligen!!
vaknade sedan av ett jävla tryck neråt i rumpan och slidan....
Så himla obekvämt och ont har jag nog aldrig haft förut, det var hemskt, och det blev bara värre och värre, jag skrek HÖGT, haha det var bara jag som hördes.. Men petrus stod brevid mig hela tiden och höll mig i handen, han var ett sånt bra stöd:)
Efter cirka en halvtimme skrek jag efter lustgas och mer bedövning, men fick bara lustgas och den hjälpte relativt bra ! (Y)
Sedan krystade jag och efter cirka en halvtimme var han ute.
Jag kan inte beskriva känslan men när dom la upp honom på mitt bröst kände jag en våg av lycka och det var det bästa jag varit med om <3
MEN en sak tänker jag inte säga som många säger, "jag skulle kunna göra om det"
Jag tänker inte sitta och ljuga och säga att "det inte gjorde ont " heller, FÖR ATT det gjorde så JÄVLA ont, och jag skulle inte kunna göra om det just nu, kanske om 1 år eller så, då jag verkligen glömt bort smärtan.
Men smärtan var värt det kan jag säga, för det är sant, han är det bästa som har hänt oss, Malcom Gustafsson <3
Det funkar inte att ladda upp bilder, varken på facebook eller här, börjar bli frustrerande!!
Jag lägger in bilder sen på honom!
Kommentarer
Postat av: hajenPajen
Vad grymt! Skönt också att du födde tidigt =) Längtar tills det är min tur! hehe
Trackback
