JENNIFER ERICSSON

Hej jag heter Jennifer jag är egocentrisk
totalförändrad men på skalet identisk
kan dö för min kille men det är inte sanningen nu
jag kommer springa in i väggen o ba ramla itu
innan jag fattar va som hänt, vilka broar jag bränt
 
brukar va svartsjuk som få, men de va värre då
när du lämna mig ibland blev hela världen grå
jag vet knappt va som e bra med mig
varför du kämpar på o ba vill va med mig
för jag träffar min familj för lite o när jag ser dom så pratar vi konstant om dig och ägnar knappast tid med dom
jag tänker mest på pengar o mina framsteg
men sanningen bakom ridån är nåt jag ibland ser
det är då jag hatar mig själv, för jag e patetisk..

 mitt liv är som ditt
vet inte om du sett det,
men jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nåt
grubblar över saker som jag nog aldrig förstått
deprimerad mellanåt, de jag bär på e svårt
jag tycker synd om mig själv när jag är ledsen för nått
lovar och inte håller, det som driver mig finns där
jag gillar dom som delar mitt synsätt o flyger i min sfärd
kanske tappat det helt, spelat för många spel
målat in mig i ett hörn,
det är då jag hatar mig själv, å kommer på det
för jag har ingen jävla aning om vafan jag håller på med