JENNIFER ERICSSON

jag vet att jag inte ska sitta och fråga mig själv varför, för jag vet att jag aldrig någonsin kommer att få ett svar.
jag gråter inte ofta längre, ... jag pratar knappt om det... jag tänker inte ens på det längre.
men det kommer dom stunderna jag gråter, då jag vill prata om det, då jag tänker på det så mycket så att det svider inuti mig :(
hur länge kommer det svida?
hur länge kommer jag att känna det här djupa sveket?
hur många tårar kommer jag att förlora för någon som jag aldrig kommer att få tillbaka :'(

jag minns när du sa " vart jag än är på jorden så kommer jag att älska dig mer och mer för varje dag, och när jag är långt ifrån dig ska du tänka att jag sitter på din sängkant och klappar dig i håret tills du somnar"

menade du verkligen det? menade du då himlen? :(
hur kunde du göra så här mot mig, william, mamma  och alla andra som älskar dig.
hur arg och ledsen jag än är så skulle jag endå inte skälla ut dig om gud gav mig en minut till med dig, fast än det inte finns någon ursäkt för det du gjorde.
du kommer aldrig kunna ta tillbaka det och gottgöra det för mig :'(
du skulle ha kämpat ! för du är värd hela världen ... 
nu har jag bara mamma kvar, och det tackar jag gud för, utan henne hade jag inte varit nånting, men det räcker inte alltid, det har alltid fattats nåt i mig sen den dagen du tog ditt liv ... och ingen kan erkätta dig ,  det finns bara en, och det är med dig jag blir hel.


vila i frid pappa