JENNIFER ERICSSON

Jag måste vara ärlig, jag minns inte hur det var att ha en pappa? jag menar, jag minns verkligen inte känslan av att ha en pappa eller kalla någon pappa, eller vara ledsen och sitta i pappas knä och bara känna att jag är med pappa.
Jag trodde DU skulle finnas där för mig när min pappa lämnade mig, för han lämnade ju mig? han dog inte bara, han valde att ta sitt liv, och jag minns den dagen så väl, när du sa att jag skulle sätta mig i ditt knä, och du höll om mig och pussade mig i håret och sa "jag kommer aldrig lämna dig", jag hör dig säga det så klart, men var det bara nått du sa för att visa empati, tomma ord? eller var det något du verkligen menade, så som det ser ut idag så var det bara tomma ord.
Så länge du sårar min mamma, gör så att hon gråter, så länge jag ser tårar rinna ner för hennes kinder tack vare dig så kommer jag aldrig se upp till dig längre, för JAG personligen behöver inte dig, jag behöver inte dig eller dina pengar, jag har klarat mig utan pappa i 5 år så varför skulle jag behöva en nu när jag börjar bli vuxen och ska skaffa egna barn, nej du "daddy" dig behöver jag inte. men en sak vill jag säga till dig :en pappa är inget man är det är något man bestämmer sig för att vara.

godnatt !