läs !
varenda vän som jag har nu
har lämnat mig ett minne, minnen
som aldrig försvinner & som bränns in
i sinnet. men jag håller ryggen rak, även
i dagar med knas, faller ner på mina
knän, för att jag vill vrida tillbaks för min tid
har blivit kortare, kommer jag att orka det?!
vill vrida tillbaks till då alla grabbar bara
softade då ingen bråkade & alla hade
svaret, tiden då problemen inte fanns
här överhuvudtaget en dag i taget,
alla tala sanningen & ingen ville
ljuga. jag vill tillbaka, tillbaka till den
dagen då alla var med varandra &
alla här var barn. ingen tänkte på
sig själv utan alla hjälpte till,
stolt kunde jag säga att detta
var min familj! vi var riktiga
bröder, ni fick min respekt.
men nu blir jag äcklad när ni
öppnar eran käft.
jag vill inte att det ska
va som det är nu, jag vill bara gå tillbaka till
förut så låt mig andas dag in och dag ut och bara
softa tills mitt liv börja ta slut.
ni är alla mina vänner, det här är ingen diss!
fin text :)
fick ju den från mig ;)
